Nu carnimírie ar lairelosse

2012 version

av Findegil / Björn Fromén

Zacharias Topelius’ “Under rönn och syren” tolkad till quenya. I Herman Palms tonsättning en av de sånger varmed svenska manskörer gärna hälsar våren.

Vanime lótinandi,
séren órenyo már!
Laice aldarwe mardi!
Tás tuile ar melme nar.
Óne laurinqua vilya te,
mentar lussante milyave,
vanime lótinandi,
séren órenyo már.

Halda nu i lairelosse
cestan ortírie.
Lotseron ulyar rosse
i carnimírier,
úlea or tuile ’n óreo,
quanta ilurya olóteo.
Halda nu i lairelosse
cestan ortírie.

Tavaril melda, tula,
tula arni lindala!
Vórima oi taure túra,
tuile oiovinya ná.
Auta ve hwesta coivie,
tuileo súle ea oiave.
Tavaril melda, tula,
tula arni lindala!

Vanime lótinandi
mandenen fainar tá;
sie tuiléva lambi
ece ven hanya aqua.
Fanyare narta undómeo,
súyale lesta ’n óreo.
Vanime lótinandi
mandenen fainar tá.

Blommande sköna dalar,
hem för mitt hjärtas ro!
Lummiga gröna salar,
där vår och kärlek bo!
Soliga barn av luft och ljus,
o jag förstår ert tysta sus,
blommande sköna dalar,
hem för hjärtats ro!

Säll i syrenens skugga
söker jag här mitt hägn.
Rönnarnas dofter dugga
finaste blomsterregn.
Regnet slår ned i hjärtats vår;
hela dess värld i blommor står.
Säll i syrenens skugga
söker jag mitt hägn.

Kom, du min vän i skogen,
kom, vid min sida sjung!
Skogen är evigt trogen,
våren är evigt ung.
Livet förgår som kvällens fläkt;
evig är vårens andedräkt!
Kom, du min vän i skogen,
vid min sida sjung!

Blommande sköna dalar
stråla av sällhet då;
klarare våren talar,
bättre vi den förstå.
Aftonen rodnar, vakan slår,
stilla en suck ur hjärtat går.
Blommande sköna dalar
stråla sällhet då.


Notes

*lótinande ’dal med blommor, blommande dal’
aldarwa ’trädbevuxen’
tás ’där’ (VT 49, p.11)
nar verb i pluralis ’är, står att finna’
óne preteritum ’födde, alstrade’
*laurinqua ’soluppfylld, gyllenskimrande’, adjektiv extraherat ur laurinque, namn på en art gyllenträd som växte i Númenor
óne laurinqua vilya te ’solljus luft födde dem’
menta ’budskap’ (VT 41, p.5)
lussante* ’susar de’
*milyave adverb ’tyst, svagt’, till milya (”soft, gentle, weak” VT 45, p.34)

halda ’beskuggad’, halda nu ’i skuggan under’
lairelosse *’sommarsnö’, ett träd känt från Númenor, sannolikt med vita blomklasar (jfr losse ”white blossom”, Etym s.v. LOTH), har här fått göra tjänst för ’syren’
cestan* ’söker jag’ (kesta ’söka’ PE 17, p.156)
ortírie ’beskydd, hägn’ (VT 44, p.7)
lotse, genitiv pluralis lotseron* ’liten blomma’ (VT 42, p.18)
rosse ’fint regn’
ulyar* verb i pluralis ’gjuter, låter regna’
carnimírie kortform av rönnens namn på entisk quenya (Orofarne Lassemista Carnimírie)
úlea or ’regnande över’
’n variantform av artikeln i(n) mellan vokaler (jfr utúlie ’n aure ’dagen är kommen’)
quanta olóteo* ’fylld av blom, blomuppfylld’
ilu ’världsallt’ ilurya* ’dess hela värld’

tavaril melda ’kära skogsnymf’ (tavaril ’dryad’ med syftning på Sylvia, skaldens sånggudinna som identifierats med ”vännen i skogen”)
arni ’bredvid mig, vid min sida’ (VT 49, p.25)
lindala* presens particip av linda- ’sjunga’
taure túra ’den väldiga skogen’
*oiovinya ’evigt ny’
coivie ’liv’ (VT49, p.42)
ea ’finns till’
oiave adverb ’evigt’ (PE 17, p.74)

mandenen* instrumentalis av mande ’sällhet’
’då’ (VT 49, p.11)
sie ’så, sålunda’ (VT 49, p.18)
lambe ’tungomål, språk’
ece ven ’är det oss möjligt att’, ’kan vi’ (VT 49, p.20)
hanya aqua ’förstå helt’
fanyare undómeo* ’aftonskyn’
narta egentligen ’fattar eld’, här ’brinner’ (VT 45, p.37)
*súyale ’andning, suck’, nomen actionis till súya- ’andas’
lesta n’óreo ’lämnar, går ur hjärtat’
(óreo* här adverbiell [separativ] genitiv)

(Efterställd asterisk anger att ordet är belagt som oböjt eller i annan böjningsform än den här använda.)

teithant Findegil, o Mellonath Daeron